I en avhandling från Karolinska Institutet har en ny metod för hållbara skolluncher satts på prov. Den nya lunchen resulterade i 40 procent lägre klimatpåverkan, utan ökade kostnader eller minskad konsumtion, skriver universitetens nyhetssajt forskning.se .
– Resultaten visar att vi kan optimera skolmåltider så att de blir näringsriktiga, klimatsmarta, inte kostar mer och att de blir så lika basmenyn som möjligt. Detta visar att klimatsmarta och näringsriktiga skolluncher utgör en lovande väg för att skapa hållbara matvanor i den yngre generationen. Det kan spela en viktig roll i våra ambitioner att förbättra folkhälsan samtidigt som vi bidrar till att uppfylla FN:s klimatmål, säger Patricia Eustachio Colombo, doktorand vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Tre skolor från kommuner i södra Sverige och Stockholm levererade grundmaterial till studien i form av livsmedelsinköp under ett år. Med hjälp av en matematisk modell kunde forskarna kombinera livsmedel för en näringsrik skolmat med 40 procent lägre klimatpåverkan, samtidigt som maten var lik den vanliga skolmatens livsmedelssammansättning och kostnad. Den nya menyn uteslöt inga livsmedel, men den totala mängden animaliska produkter minskades medan andelen växtbaserade livsmedel ökades.
Den nya menyn utvärderades därefter på tre grundskolor i Botkyrka kommun i årskurs 0–9. För att studera hur eleverna accepterade den nya menyn, mättes det dagliga matsvinnet och lunchkonsumtionen under den tid då menyn serverades.
– När vi testade de nya måltiderna i praktiken fann vi att eleverna i skolorna varken åt mindre eller slängde mer mat när de optimerade skolluncherna serverades i skolrestaurangen, säger Patricia Eustachio Colombo.
Förhoppningen är nu att tillvägagångssättet testas i fler skolor och kommuner för att finslipa metoden och vidareutveckla menyerna, samt integrera metoden den i nuvarande måltidsplaneringssystem.
– Innan metoden kan införas i stor skala skulle det kräva mer forskning för att bättre förstå hur människor ser på sina matvanor och vad som kan få dem att utveckla dem mot större hållbarhet och näringsriktighet. Det skulle även kräva ett gediget engagemang och vilja från beslutsfattare på nationell, regional och kommunal nivå, säger Patricia Eustachio Colombo.
