Polarbröds ägare Anna Borgeryd gick bort i måndags, 49 år gammal. Bagerikoncernen är i sorg och utanför huvudkontoret i Umeå vajar flaggorna på halv stång.
”Det är med stor sorg och saknad vi meddelar att en av Polarbröds huvudägare, chefsstrateg Anna Borgeryd, i dag den 18 februari stilla har somnat in efter en tids sjukdom”, skriver Polarbröd i ett pressmeddelande.
Anna Borgeryd och systern Karin Bodin tog över familjeföretaget år 2005, som femte generationen bagare.

Magasin Måltids redaktör träffade eldsjälen Anna på bageriet i Älvsbyn år 2017 för en intervju om hur det är att driva ett familjeföretag med starkt fokus på hållbar utveckling, men också om hennes författarskap. Här är ett utdrag ur intervjun som publicerades i Svenska Måltider nr. 4/17.

Anna Borgeryd, chefsstrateg och femte generationens bagare, du är också doktor i konflikthantering, författare och flerfaldigt belönad för ditt hållbarhetsarbete. Vad driver dig?
– Vi på Polarbröd är väldigt små jämfört med hela försörjningssystemet men vi är tillräckligt stora för att kunna göra skillnad. Grundförståelsen är att det tunna skiktet av liv, biosfären, hade en perfekt balans innan vi började mecka med den. Enligt Det Naturliga Steget – det är en global organisation grundad av en professor i hållbar utveckling – finns det tre huvudsakliga ”försyndelser”. Den första är att vi gräver upp sådant som egentligen borde vara kvar i marken, som olja, gas, uran och plutonium. Nummer två är att vi skapar och ökar koncentrationen av naturfrämmande ämnen och nummer tre är att vi fysiskt tränger undan naturen, med t.ex. asfaltering. De här tre processerna gör att vi skapar ett krympande livsutrymme med bland annat artutrotning och klimatstörningar som följd. Det finns även en fjärde sak som har med social hållbarhet att göra, vi ska inte systematiskt undergräva tilliten hos människor. För oss handlar allt om att acceptera ramvillkoren för ett hållbart samhälle där vi kan fortsätta leva. Genom att så gräs eller sätta solpaneler på ett hustak har du till exempel kompenserat för den undanträngda marken.

Ni har som mål att bli ett helt hållbart företag 2022. Vad innebär det?
– Du känner till Johan Rockströms planetära gränser? De innebär att vi måste sluta övertrassera våra resurser – sätten vi försörjer oss på i den moderna världen leder till att vi gör det. Och den största drivkraften bakom mänsklighetens övertrasseringar är jordbruket, men det pratar man alldeles för lite om. Mat är livsviktigt, det kan vi inte undvara. Därför måste vi säkerställa att sätten maten produceras på inte undergräver vår framtida försörjning.

Hur jobbar ni konkret för att nå ert mål?
– Vi har identifierat fyra områden där vi behöver förbättra oss och det är råvaror, transporter, emballage och energi. Den största utmaningen är helt klart råvarorna, när vi gjorde en livscykelanalys 2008 och 2009 stod de för hälften av vår klimatpåverkan. Nu torde det vara ännu mer eftersom vi har kommit så långt med de andra bitarna. Och på råvarusidan måste vi förbättra odlandet av flera skäl, inte bara för klimatets skull. Det moderna jordbruket har ju också problem med övergödning, markpackning och annat.

Finns det något område där ni är helt färdiga?
– Vi har kommit i mål med energin, i den meningen att vi i genomsnitt producerar lika mycket el som bagerierna behöver. Vi har också en större koncern med fastigheter och i år ska vi se över om vi behöver producera ännu mer el till dem. Därför har vi satt solpaneler på det här bageriet och det vill vi göra på de fastigheter som har lämpliga lägen också. Vi har också kommit framåt med transporterna, nästan alla råvaror kommer med järnväg och utfrakterna sker också de i stor utstäckning på räls med frysvagnar som går på tåg till Malmö och Göteborg. Stockholmslösningen är inte klar men vi jobbar på att få den på plats.

Du har sagt att råvarorna är den största hållbarhetsutmaningen för er. Tillsammans med Lantmännen tog ni fram ett hållbart producerat vetemjöl som såldes mot konsument, men kommer det att hända mer på brödhyllan?
– På storhushållssidan har vi redan 15 procent eko och det ökar stadigt. Men ekologiskt är inte hela lösningen. Nu jobbar vi för att ta fram ett ”mångfaldsgårdvete” tillsammans med bonden Roland Höckert på Godegården. Med mångfaldsgård menar vi att han brukar ett varierat landskap och praktiserar växelbruk över tid, vilket skapar goda förutsättningar att vårda och bygga jorden ­– vårt kanske viktigaste kapital.

Är tanken att allt mjöl ska komma från mångfaldsgårdar?
– I en hållbar framtid måste all vår mat komma från ett sådant jordbruk, ett som kommer att fungera i längden.

2013 släppte du hållbarhetsromanen Tunna Väggar, förra året kom boken ut på engelska och nu finns planer på en TV-serie. Hur bestämmer man sig för att skriva en hållbarhetsroman?
– Det finns ett krav på tillväxt som ytterst kommer från idén att pengar ska förränta sig. Visst, det har gett oerhörda fördelar—som bra pensioner och ökad levnadsstandard– men om pengarna växer på bekostnad av miljö och klimat så att människor tvingas flytta på sig, om naturkapitalet sjunker – någonstans kommer det börja bita oss i svansen ordentligt. Det ser vi ju nu när vi har så rekordmycket flyktingar.

Hur långt har ni kommit med TV-serien?
– Allt är konfidentiellt i det här skedet, men flera aktörer är inblandade. Sen skrev jag faktiskt ett kortfilmsmanus 2002 som heter ”Ön”. Det blev aldrig filmat men jag vill ändå ta upp det, för det är nästan lite läskigt… Den handlar om flyktingar som kommer med båt till en ö. Först känner folket sympati för flyktingarna och vill ta emot dem, men sedan kommer det så många att de blir rädda och stänger sina stugor. Hela Sverige är ju som ön i det där manuset. Det är obehagligt att verkligheten verkar närma sig dikten.

Foto: Karl-William Sandström