Varje år avlivas mer än fem miljoner tuppkycklingar och kastas. Nästan två miljoner hönor som slutat värpa går samma öde till mötes. Det konstaterar Jordbruksverket i en ny rapport om matsvinnet i den svenska äggindustrin.

I snitt äter vi tvåhundra ägg per person i Sverige.
För att producera dessa behövs 7,5 miljoner värphöns, som har en kort produktiv livstid. Därefter byts de ut. Ungefär en tredjedel eller 1.8 miljoner svenska värphöns används inte som livsmedel när de slutat värpa ägg. Istället avlivas de och förvandlas till avfall eller minkfoder, trots att de går utmärkt att äta.

För att fylla på de nya kläckerierna, måste dessutom tio miljoner kycklingar produceras. Hälften av dessa är tuppar och de sorteras ut, avlivas med koldioxid och skickas som avfall till ett destruktionsföretag. Att föda upp dem till mat anses inte tillräckligt lönsamt eftersom de växer långsammare än vanliga matkycklingar.

En av anledningarna till att hönsen kastas, är att det bara finns två slakterier i Sverige som tar emot värphöns. Djurskyddsregler begränsar transporttiden. Ingen lastbil norr om Mälardalen kan nå fram till slakteriet i tid, konstaterar Jordbruksverket. Därför kastas systematiskt alla höns som kommer därifrån.

Jordbruksverkets utredare menar att man kan minska svinnet bland värphönsen genom att låta dem värpa under längre tid än ett år. Då minskar emellertid produktiviteten.

När det gäller de ratade tuppkycklingarna skulle man enligt utredarna kunna föda upp dem, vilket också skulle ta längre tid. En matfågel är slaktfärdig efter fem veckor; att föda upp en kyckling av värphönstyp skulle ta arton veckor vilket inte betraktas som lönsamt.

Visserligen pågår forskning för att ta fram metoder att könssortera äggen redan innan kläckningen, men den har ännu inte resulterat i någon användbar metod, konstaterar Jordbruksverket. Med andra ord ges ingen lösning på problemet, att två miljoner friska hönor och fem miljoner en dag gamla kycklingar mer eller mindre kasseras.