Hej, Suvi Kling, enhetschef på måltidsservice i Umeås kommun. Många av de som jobbar hos er i produktionsköket på Nordstjärnan kommer från andra länder, eller hur?
– Ja, vår arbetsgrupp i köket består av tolv personer av sju olika nationaliteter. Men så här ser det ut generellt på Måltidsservice i Umeå. Vi är just på väg att starta upp ytterligare ett produktionskök som ska laga 300 äldremåltider och 200 förskolemåltider varje dag. I samband med det satte vi in en annons om att vi sökte tre kockar och tre köksbiträden. Totalt fick vi in ansökningar från 60 personer, av dem var det 40 som hade utländska namn.

Hur skulle det gå om personer med utländsk bakgrund inte sökte jobb hos er?
– Oj, det skulle aldrig funka! Det skulle bli alldeles för få sökande, speciellt med tanke på hur mycket det skiljer i kompetens mellan olika personer.

Vilken typ av måltider är det som lagas?
– Nordstjärnan skickar varm mat till ungefär 600 äldre varje dag på 10 särskilda boenden, varav två är restauranger på servicehus. Utöver det skickar vi mat till vår egen förskola som har 70 barn.

En av era anställda hittade ni i samband med ett regeringsinitiativ där man matchade ihop utlandsfödda med svenska arbetsplatser. Berätta!
– Mekonen Habte är en ung kille från Eritrea som har bott tre år i Sverige. Det började med att Umeå Kommun fick möjlighet att tillsätta hundra så kallade ”extratjänster”, en slags tvåårig praktik som skulle få in fler personer i jobb inom offentlig sektor. Tio av de här tjänsterna hamnade inom Måltidsservice och Mekonen var en av dem.

Vad är det som är så speciellt med Mekonen?
– Nio av de tio personerna fick sin praktik förlängd efter ett år, men Mekonen anställde vi efter elva månader. Han är… Mekonen, helt enkelt.

Kristoffer Johansson, du är ansvarig kock på Nordstjärnan och den som har varit Mekonens handledare. Varför anställde ni honom så fort?
– För det första jobbar han för två personer. Man måste stoppa honom ibland! Det tog två veckor, sen var han helt självgående. Och när han kom kunde han knappt svenska, nu pratar han flytande svenska. Han är en sån där person som går och läser av situationen utan att man behöver säga så mycket. Om det står kockar och lagar mat är han genast där och hjälper till med ösningen, han diskar, han fixar sallad, han packar maten. Han gör allt och lite till – han är den absolut bästa vi hade kunnat få in i köket!

Han verkar vara en enastående kollega?
– Ja, han har det i sig, helt enkelt. Och inte en dags frånvaro… eller jo, förresten, två dagar var han borta, sen kom han tillbaka och berättade att han hade blivit pappa. Han hade inte vågat säga något innan för han trodde han att han skulle få sparken.

Vad gjorde ni då?
– Vi skickade hem honom igen – man har ju rätt att vara hemma i tio dagar när man får barn.

Har du något tips på hur man får kemin att funka i köket?
– Det gäller att försöka skapa förtroende mellan handledaren och personen som är helt ny. Det betyder kanske att man pratar väldigt mycket i två dagar men efter det går allt så mycket lättare. Framför allt måste man våga, det kan bli hur bra som helst!

Suvi, vad är det som gör att just ni vågar satsa på folk från andra länder i så stor utsträckning?
– Jag tror att det hjälper att jag själv kom hit till Sverige som artonåring. Då började jag städa och jag kunde inte så mycket svenska så jag vet precis vad mina medarbetare går igenom just nu. Jag förstår till exempel att man känner sig mer trött i huvudet när dagen är slut om språket är bristfälligt. Och jag vet också, att om jag själv inte haft bra kollegor som tog in mig i gruppen och inte fördömde mig, då hade det inte alls gått lika bra för mig som det gjorde. Det är allas uppgift att se till att det lyckas.

Är det vanligt att man gör som Mekonen och kämpar extra hårt när man kommer från ett annat land?
– Ja, det tror jag, och det finns en teori om detta, ”theory of the underdog”. Den förklarar varför Zlatan är Zlatan, och varför Malmö skulle kunna vara Sveriges ledande stad inom trettio år. Man slår helt enkelt lite hårdare när man slår underifrån.

Hur hanterar du språkförbistring?
– På något sätt är det nog inte lika tabubelagt för mig att prata om språk eftersom jag själv haft svårt med den delen, då är vi på samma nivå. Och man måste våga prata om språket! Om det till exempel gäller specialkost får man inte göra några missar, då krävs det att språket är väldigt bra.

Är köksvägen en bra väg in i det svenska samhället?
– Ja, köksfolk är i regel ganska avslappnade så man får möjlighet att hänga med roliga människor. Själv har jag bara jobbat i ett år inom Måltidsservice men jag har förstått att det är väldigt många som söker sig hit – och det är ett lågt antal som gör det för att de måste. De flesta vill verkligen ha jobbet.

Om du får in en CV på bristfällig svenska, hur tänker du då?
– Jag är utbildad personalvetare och här är jag helt säker på min sak: Kompetens är det enda som gäller. Om jobbet skulle gå ut på att ha ett perfekt språk, då skulle det vara det jag letade efter men i köket handlar det inte om att skriva utan om att laga god mat. En annan sak som lyser igenom är om man har vilja och intresse för jobbet.

Mekonen, vad är absolut roligast med ditt jobb?
– Det som är roligast med att jobba i köket är allt! Att ha ett jobb är roligt, och få jobba med mina kompisar. Jag vill tacka allihop, de finns alltid här bredvid mig, speciellt Kristoffer.

Vilket är ditt mål?
– Jag vill bli kock och helst vill jag laga svensk mat. Jag har ingen favoriträtt, jag gillar all svensk mat.

Foto: Abebe Asres